The Clint

Posca och tuschpenna.

Kalkonpojken

Kalkonpojken föddes i Appalacherna. Han blev genast förpassad till källaren, för inte ens där kan en kalkonpojke accepteras. Hans föräldrar levde ett hårt liv med mycket våld och droger. När hans mor begått självmord och hans far till slut supit ihjäl sig så uteblev till och med den lilla mat som han brukade få nedkastad till sig. Med desperationen som bränsle lyckades han till slut ta sig ut ur källaren. Idag lever han i det förfallna föräldrahemmet. Han livnär sig på stölder från lokalbefolkningen och jakt på mindre djur. Han har blivit en del av den lokala folkloren och mödrar skrämmer sina barn med honom.

Han lever ett eländigt liv.

Slutresultatet

Lite konceptskisser. jag visste här inte att det skulle bli en kalkonpojke

Kalkonpojken

Jag provar lite färger, för att se vad som passar

Kalkonpojken växer fram

Kalkonpojken

Amberville/mardröm

Jag ville rita något som inte direkt finns i denna värld. Jag började med ett monokromt hibiscusträd med lila bakgrund och sdan ballade det ur. Gosedjur med tänder och uteliggarstil, döskallar och gud vet vad!

Bakgrund och lite tingeltangel med trädet

Första gubben börjar växa fram och trädet är mer eller mindre klart

Mer detaljer i trädet och gubbarna börjar bli klara

Dagrar och skuggor, samt en döskalle. Buuuuuuu!

Rådgivaren

Vem är det egentligen som drar i trådarna? Vem är den egentliga dockmästaren? Jo, blåmesarna! Jo, det är faktiskt sant. Se själva, när Barack får råd av en av våra små fjäderklädda vänner. Bomba Iran eller Nordkorea? Vad säger blåmesen?

Slutresultatet. Jag är lite missnöjd med vänster öra, men strunt samma

Skiss

Done!

Pirater!

Blåmesens okända historia rullas upp vidare. Bland annat ser vi här hur Long John Silver tydligen hade en blåmes, och inte, som många tidigare trott, en papegoja.
Kolla nedan hur det gick till att måla honom:

Skissade upp det hela. Började jobba med skuggor och veck i rocken

Detaljerade ansikte och hår.

Vem är mesen nu!? Eller: När tyrannen störtades

Efter generationer av tyranni och blodsoffer fick de till slut nog. Bägaren rann över och våldet blev ömsesidigt. När dammet (och fjädrarna) skingrats fanns en segrare. Tiden av skräck, blod och krossade familjer var över.

Blåmes

En snabb blåmesstudie. Akvarell.

Seger- Ära

Blabla

Vår tids hjälte, försök två. Domherre/mandala

För ett tag sedan försökte jag mig på att måla en liten fågel i hjältepose. Det gick sådär, men idén att måla småfåglar i oväntat pampiga och högtidliga sammanhang är väldigt rolig. Jag bestämde mig därför för att försöka igen. Det fick bli en ikoniserad domherre, där jag undvikit att få med för mycket detaljer, framför en Mandala. Det blev jäkligt bra, tycker jag, fågeln sticker ut väldigt mycket framför mandalan och blir liksom tredimensionell. Nu ska jag måla fler fåglar!

Slutresultat. Steg för steg nedanför som vanligt

Steg två egentligen. Jag glömde ta kort första kvällen.

Trean. Jag har fått till fötterna och påbörjat mandalan

Här är jag nästan klar. Lite småfix kvar, bara.

Tjirp, tjirp!